Mitt under Vätternrundan inser Iris, slutkörd och med smärtande underliv, att förhållandet till Marcus inte är så perfekt som hon intalat sig. Det är alltid hans intressen, vänner och inredningsidéer som kommer först, medan hennes älskade glasprydnader ligger nedpackade i en kartong i källaren. Hon fick loppet i trettioårspresent, men när hon inte orkar hålla samma tempo som sambon bestämmer hon sig för att ta bussen tillbaka.
Medan Iris vilar och äter sin andra portion lasagne får hon sällskap av Filip, en levnadsglad kille som cyklar ensam och njuter av vägen utan att pressa sig själv. Pratstunden med honom, handen mot hennes rygg i uppförsbackarna och hans hemmagjorda energibars gör att hon till slut lyckas ta sig i mål.
När Marcus och resten av kompisgänget pratar om nästa tävling bestämmer Iris sig för att inte följa med. Hon behöver tänka klart och planerar i stället en cykelsemester på Gotland. Att det var dit Filip skulle därnäst kan ha påverkat beslutet.