Kroppen är i chock. Det känns som om någon plockat ut alla organ och sedan lagt tillbaka dem på fel plats. Långsamt öppnar han ögonen. Ovanför honom finns en ljusblå himmel med vita moln som rör sig snabbt över den. Det är vackert och overkligt och han skrattar högt. Skrattar för att han klarade det, skrattar för att han just nu befinner sig i en annan värld. I Umbra.
Zahers värld har redan fallit sönder en gång, och mot alla odds överlevde han. Nu händer det igen, och den här gången är det inte ens en fråga om att fly. Förut har han mest haft baba att tänka på, men nu har även ansvaret för Omar fallit på hans axlar. Den stora och starka Omar som alltid funnits där när baba inte kunde. Den här gången handlar det om något ännu större, något obegripligt som är så stort att det hotar att förändra världen i grunden.