Ulf gråter

Birger bekände sin kärlek till mig en torsdag i september. Det var mot slutet av dagens session. Han sade att han hade bestämt sig för mig. Alla de kvinnor han behandlade, ja, även några av männen, älskade honom reservationslöst. Han visste allt om oss. Vi visste ingenting om honom. Han var vår far, vår lärare, vår närmaste förtrogne, och i förekommande fall den som försåg oss med livsviktiga mediciner så som bensodiazepiner och SSRI-preparat. Alla hade vi samma geografiska plats som emotionellt vattenhål: Birgers praktik på Ribbersborgsslingan 8.