Eugène Ionescos Gnistor är ett slags fabler i miniatyr. De agerande är lika ofta djur som människor, scenerna är korta och drastiska och deras sedelärande effekt mycket tveksam: den sensmoral som på klassiskt sätt avslutar fablerna är lika bisarr som berättelsen i sig.
Gnistor skrevs 1946 och skickades till en rumänsk exiltidskrift i London, där de glömdes bort och blev liggande fram till återupptäckten mer än femtio år senare. Den var en smärre sensation: historierna utgör nämligen embryot till slutscenen i Den skalliga primadonnan, en muntrare motsvarighet till Samuel Becketts I väntan på Godot och ett av den absurda teaterns viktigaste verk.
Ionescos svarta sketcher har nu för första gången översatts till svenska från det rumänska originalet av Dan Shafran, som också försett dem med en inledande not. Andrzej Płoski har gjort en ackompanjerande bildsvit som fångar upp och förstärker den märkliga stämningen i texterna. Boken utgör nr 12 i Ellerströms Förlags serie Salt för vindarna.