I Avbrott har Hans Alfredson samlat historier i varierande stämningslägen och format. Hans nya berättelser rymmer som vanligt det mesta - från ombonat gemyt med groggar och cigarrer till våld och rackartyg, från skabrösa grymtningar till finstämd lyrik. Gång efter annan låter han oss lyssna till de mest besynnerliga saker och det går inte att ta miste på vems rösten är.
Ändå lurar ständigt överraskningar mitt i allt det välbekanta och ingen kan egentligen vara riktigt säker på vad som ska hända. Men det finns också ett eftersinnande allvar i den frodiga berättarglädjen. Mörka skuggor drar fram över det försåtligt idylliska. Och som alla vet kan inte HAns Alfredson dra en historia utan att också ha något riktigt rysligt i bakfickan.