Det är inte bara längtan efter henne som gör att jag rastlöst rör mig genom den sovande staden, det är också detta, det andra som jag måste formulera. Att jag är son till min far, att jag är son till min mor. Att min skuld måste sonas och att jag måste vända tillbaka i berättelsen och börja om från början. Allt är kärlek. Allt är att förlora sig själv och återskapa den man var tänkt att bli.
Kristian Lundberg jobbar inte längre på Yarden, omställningsplatsen i Malmö hamn som han skildrade i romanen med samma namn. Nu bor han istället i en lägenhet med utsikt över sin gamla arbetsplats och rannsakar sig själv. Han är inte säker på om den bok han skrev var den han egentligen ville skriva. Han undrar om han någonsin kommer att sluta fred med sitt förflutna.
Och så är det kärleken. Hur kan man beskriva något så oerhört, så omvälvande? Även om det verkar omöjligt tycks han ha fått en andra chans. Är det möjligt att vända tillbaka, att gottgöra det onda man en gång gjort?