Kanske var det höst, han minns inte säkert, men han hade sett henne komma ut från charkuteriet med ett köttstycke inslaget i ett vitt paket, på några ställen hade blod färgat pappret rött. Xavier kunde inte glömma den smäckra lilla kvinnan och med en nedskriven kärleksförklaring beger han sig en kväll till det hyreshus där hon setts pila in genom porten. Väl inne får Xavier pröva sig fram, glänta på dörr efter dörr. I en lägenhet finner han en ung man i begrepp att ta sitt liv, i en annan ska en kvinna just föda. Xavier sugs in i historia efter historia i sitt sökande efter kvinnan, bakom varje dörr döljer sig en berättelse.
Mare Kandres roman Xavier är som att stiga in i ett landskap som är igenkännbart men ändå helt främmande och framför allt unikt.